Roger följer som alltid sitt hjärtas röst när han skriver. Texten handlar denna gång om två människor som har en relation men har olika uppfattningar om verkligheten och därför inte kan komma överens om vad som är sant eller ej. I grunden ett svek som påverkar tro och tillit och resulterar i brustna illusioner. En stark låt med en varm röst och ett sound som saknar bäst före-datum!

Roger Rönning albumdebuterade som soloartist 1977 och firade 2022 med sitt album, ”Känslor har ingen ålder” 45 år som soloartist. Han slog igenom 1979 med ”Tiden bara går” och har sedan dess haft ett antal radiohits, däribland ”Det händer bara en gång” och ”Taxi 455”. Han har till dags dato släppt 17 album med nyskriven musik samt några samlingsplattor och har över 260 låtar förlagda på Stim. Hans låtar kännetecknas av groove, en varm, sträv stämma och klarsynta texter om hur det är att vara människa. Han har aldrig varit den som använt de största orden eller det skrikigaste tonfallet. Han har heller inte varit typen som gått på premiärer och minglat. Kanske är det därför han ofta gått under radarn när det gäller mediabevakning. De som har följt hans musik har däremot fått desto mer av tankeväckande texter och varma melodier som varit som följeslagare genom livets olika skeden.

Här vimlar det av pärlor. Öppningslåten ”Cat Stevens sång” är en varm minnesbild av den bortgångne vännen Ted.
Den dramatiskt förebådande ”Längre fram på vägen”, med olycksbådande syntbas, är ett nyckelspår om den underliggande vetskap om alltings slut som alla har men få vill tänka på.
”Jag kände ingenting då” handlar om den förundran och skamkänsla man kan känna av att, när det händer, inte känna någonting när en av ens närmaste går bort.
– Men det beror förstås på att man stänger av, att man inte klarar att ta in allt just då, konstaterar Roger. Man stålsätter sig. Den ordentliga reaktionen kommer senare, när man klarar att öppna sig igen, låta det sjunka in.
”I en sång till dig” handlar om hur svårt det kan vara att uttrycka sig i vardagen, att tala om att man tycker om någon. Och då kan det i stället ta sig andra uttryck.
”Ett rosa regn” och ”Innanför ditt skinn” har vi kunnat höra på radio och via diverse sociala medier.
Tio starka låtar. En varm röst. Och ett sound som saknar bäst före – datum.
Lyssna själv.

Samtidigt finns det alltid ljusglimtar. Rönning sätter sitt hopp till de unga, de som ännu inte fastnat i ekorrhjulet av karriärhets och materialistiskt tänk (”I de ungas ögon”).
Han kan fortfarande förundras över lugnet i en solig morgonpromenad i tyst samförstånd med den man älskar, väl återgett i den karibiskt doftande ”Sommarljus”.
Albumets första singel, ”I ett väntrum” rymmer ett tidlöst budskap, men fångar även hur vår samtid sett ut på sistone. Budskapet kan sammanfattas: ”Gör det i dag, säg det i dag”.

I den tillbakalutat klubb-grooviga ”Stockholm på distans” blickar han tillbaka på åren av uteliv och känner att det var en kul tid, utan att för den skull vilja tillbaka dit.

Låten ”Inte nu” kan handla om en 14-åring som tror sig vara vuxen och vill ha allt nu, eller en vuxen som är alltför ivrig att starta en ny relation. Oavsett hur man vill tolka den är budskapet detsamma: ”ta det lugnt, du hinner. Kasta dig inte in i något”.
Intressant nog finns det en annan låt på albumet som beskriver motsatsen: ”Ingen fartbegränsning” handlar om att hålla tentaklerna ute, lita på magkänslan och ta chansen innan den försvinner.
”Jag tycker inte att texterna talar emot varandra, det är snarare två sidor av samma mynt.

Musikaliskt har han alltid haft en tydlig identitet. Den varma, sträva stämman och känslan för groove – även när låtarna är akustiska. Ofta tack vare hans eget gitarrspel, som har ett inneboende sväng. Influenserna är och förblir den typ av musik som blev en del av honom parallellt med att han inledde sitt eget musicerande: själfulla vokalister, singer-songwriters och melodiös popmusik.

Saxofon är något som alltid har passat Rönnings musik, vare sig det bidragit till en urban, nattlig känsla eller representerat en strimma sol. Det senare hörs i ”När du lånar mig dina drömmar”.
”Låten beskriver ett tillfälle när min då sexårige son ville visa mig en sak i ”skogen”, som bara var en liten dunge. Det var under en tid som jag jobbade för mycket, höll på att gå in i väggen och hade tappat perspektivet. Utan honom hade jag gått direkt till bilen och missat allt det magiska som han såg. Det blev en tankeställare och fick mig att undra vad jag höll på med”.

Kanske kan albumet ”Känslor har ingen ålder” göra detsamma för oss. Med musikalitet, låtskrivarförmåga och klokskap påminner det oss om vad som egentligen är viktigt i livet.
Det sker med ett varsamt tilltal som känns som en frisk fläkt i ett allt mer bedövande brus.
Genom att inte haka på trender blir Roger Rönning paradoxalt nog mer relevant än någonsin.

Det nya albumet ”En annan väg” är hans 15:e och sista, säger han själv. Han har sagt det förr, men nu säger han det med en annan emfas.

Den optimistiska ”En annan väg än vi brukar gå” och uppväxtskildringen ”Jakobsgatan” och ”Det finns bara en som du” har redan släppts som singlar på Spotify.
”Det är många negativa och pessimistiska krafter i omlopp just nu”, kommenterar Roger den förstnämnda. ”Jag ville skriva något som ger hopp och inspiration. Att vi människor fixar det här. Miljötänket ökar, man är på väg att ta fram flygplan som går på el och så vidare. Mycket går framåt, men det kräver att vi – och inte minst våra politiker – finner nya, mer långsiktiga vägar. Det är det låten handlar om”.
Som vanligt finns det ett organiskt sväng i musiken i allmänhet och Rogers gitarrspel i synnerhet – i vissa fall till och med mer än vanligt.
”Det måste finnas ett groove i musiken, antingen tydligt eller mera subtilt. Det kan man uppnå på många sätt och det här är ett”, kommenterar han enkelt.

”Det finns bara en som du” har en stämning av Eagles och Jackson Browne och David Lindley, det senare kanske på grund av Peder af Ugglas snygga glidningar.
Låten är ett försök till boost: ”det finns bara en av dig – du är unik” är nyckelorden och alla är värda att bli älskade.

”Ensamma tillsammans” är en lättsam och medryckande poplåt med ett backbeat. Budskapet är enkelt och medmänskligt.
”Vi föds ensamma och dör ensamma, men däremellan har vi i alla fall chansen att vara ensamma tillsammans och få mänsklig värme när vi behöver den”, sammanfattar Roger. ”Ensamhet är bara skön när den är självvald och ibland räcker det att ha någon annan människa i närheten”.

”Någon” är en 50-talsdoftande ballad om att det aldrig är för sent att våga sänka garden och välkomna in kärlek i sitt liv, ens i livets senare skede. Att låten har en retrokänsla och erinrar om en sista dansen-tryckare är ingen slump.

Sparsmakade ”Inuti och utanpå” är en stämningsladdad låt som förgylls av ett melankoliskt flygelhorn av Stefan Persson.”Har man växt upp törstande efter kärlek är det lätt att tramsa och larva sig för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Låten är också lite inspirerad av en bok av Hermann Hesse, ”Demian”, som jag läste för länge sedan. Den handlar om att slå sönder allt för att kunna bygga upp igen. Krossa fasaden och starta inifrån. Jag läste under två och ett halvt år till psykolog, men kom fram till att man kan göra mycket bara genom att försöka vara en schysst kompis”.
Låtskrivandet har förstås också varit terapeutiskt tidvis och hjälpt Roger att sätta ord på vad han känner.

”Nära till havet” är en skönt somrig sak vars titel talar för sig själv.
”Det beskriver känslan av att vistas vid mitt andningshål, sommarhuset i Roslagen. En oas. Vissa får samma känsla i stan, men för mig är det där jag kopplar av”.
Tre av låtarna bygger extra mycket på Rogers gitarrspel. Den rock’n’roll-svängiga ”En sommar går så fort” handlar om de ambitioner många av oss har inför sommaren. Då ska man verkligen koppla av och på något magiskt sätt och hinna göra en massa saker. ”…och plötsligt är det bara en vecka kvar. Det kan också ses som en metafor för livet”.

”I en småstad” tar oss tillbaka till pojkrummet i småstaden. En luftig låt med en snygg akustisk klang.”Gunnar Nordén, som Roger har samarbetat med, fick till en fantastisk närvaro i gitarren”

”Det finns ingen handbok” är ännu en av Rogers funderingar över hur man lever sitt liv. Att det inte finns några generella regler för ett gott liv, utan att alla måste finna sina egna sätt för att få ut det de vill av sin resa.”Jag tenderar nog att återkomma till samma saker, men ur olika perspektiv”, nickar han. ”Skuggorna faller ju olika medan man söker ljuset”

Texten till ”Jakobsgatan” handlar om pojkrummet där den unge Roger satt med sina drömmar och visioner. Musiken var tidigt ett kall och den har varit hans följeslagare sedan dess.
”På många sätt är jag samma person nu som då. Jag var dock mer introspektiv då. På senare år har jag lyft blicken mot omvärlden och är mer benägen att tro gott om människan”, konstaterar Roger.
Den sköna ljudbilden i ”Jakobsgatan” är lika enkel som effektiv: bas, trummor, akustisk gitarr, ett piano som dubbats med en gitarr – och en Roger som sjunger stämmor med sig själv.
Resultatet är en blandning av luftighet och driv och har ett skimmer som erinrar om Chris Rea eller Mark Knopfler. Två andra kvalitativa artister vars tidlösa musik också skapat osynliga, men starka, band till lyssnaren.

Bluesiga ”Här är jag nu” är en av Rogers många låtar om att leva i nuet och fånga ögonblicket. Den har en suggestiv, ”rootsy” grundton.

Om flera av sångerna är av tillbakablickande och har en summerande karaktär, är det ingen slump. Roger menar, som tidigare antytts, att detta kommer att bli hans sista album. Om det blir så, finns fortfarande en mängd album och en enorm låtskatt att gå tillbaka och fördjupa sig i. För musiken är tidlös och många av texterna känns ännu mer aktuella i dag än när de skrevs.

Med åren och åldern har Rogers texter också blivit rakare och tydligare.
”Det är medvetet. Jag har mindre behov av att krångliga till det. Det viktiga är att kommunicera. Sedan får orden förhoppningsvis en extra dimension och känsla av musiken”.

Det får de. Lyssna själv.