Rönning släpper ”Visor Med Groove”
47 år efter sin albumdebut som soloartist är Roger Rönning mer produktiv än de flesta. I likhet med ett fint vin blir han dessutom bara bättre med åren.
I början av november släpps hans nya album, ”Visor med groove”, i en mycket begränsad vinylupplaga.
Albumets tio spår är fördelade över två inriktningar. Sida ett handlar om relationer, medan sida två har ett höst och vintertema samt samspelet mellan ljus och mörker och dom flesta låtarna är arrangerade tillsammans med Gunnar Nordén.
Melankoliska ”Fotspår i snön”, som redan finns ute som singel, kompletteras på albumet av ytterligare åtta nyskrivna sånger samt ”En kvinna som du” en låt influerad av en Bee Gees låt.
”Skuggan av en frusen man” är en mer uppenbart sorgsen sång, med svepande, stämningsskapande akustiska klanger. Texten är denna gång bland annat påverkad av en närstående persons separation och rymmer både sorg och hopp.
”Nu flyger fåglarna” handlar om att tycka om någon och vilja stanna i det ögonblicket.
”Jag beskriver hur det känns när det är som bäst. En skön känsla som kan dyka upp vid de mest oväntade tillfällen”.
Läs mer
Två av albumets ”relationstexter” är skrivna med inspiration från dikter som vännen och sångerskan
Marianne Flynner skrivit.
”Blinda fläcken” beskriver risken att man börjar ta den människa man har närmast för självklar, lite som en möbel som alltid funnits där. En känsla som jag tror alla drabbas av ibland under en lång relation, men som brukar vara övergående om man jobbar på det. Består känslan är det dock en allvarlig varningssignal. Själv känner jag lyckligtvis att jag mer än någonsin tidigare uppskattar den relation jag befinner mig i”.
Musikaliskt har låten bland annat en rullande, smått hypnotisk keyboardfigur.
Även ”Vi hör an till varann” är inspirerad av en av Flynners dikter och arrangemanget är gjort tillsammans med Kent Hedberg, som är Rogers bandkollega i Up The Road.
Flynner medverkar också som bakgrundssångerska på flera av albumets låtar och hennes röst kompletterar Rönnings röst och ljudbild på ett lyhört sätt.
”Vi går mot ljus” är en typisk höstlåt om årstidsväxlingarna i den här delen av världen. Sommaren är slut och det börjar bli kallt, men när det är som mörkast vänder det och vi går vi mot ljus igen”, konstaterar Rönning.
”I samma rum” är musikaliskt en klassisk Roger Rönning-låt. I den här låten befinner sig båda personerna i samma bubbla, i samma rum. En känsla av samförstånd, där båda kastar masken, sänker garden och känner
ömsesidig tillit”.
Trots att den går i dur har musiken en underliggande känsla av melankoli, en sorts glad/ledsen känsla som karakteriserar många av hans sånger.
”Jag tror att jag har ganska mycket ”blues” i mig”, nickar Rönning. Inte som musikalisk genre, utan som känsla.
”Nordanvind” är en fräsch nytolkning av en låt från 1979 års album Nattens skuggor. En ”väderlåt” som dock har fler bottnar och lika gärna kan handla om vikten av att känna sig trygg inombords under livets stunder av snålblåst och motvind.
Den suggestiva och syntbas-drivna ”En strimma av ljus i mörker” kan också ses som en kommentar till världens tillstånd, med pågående krig.
”Det ser onekligen mörkt ut runtom i världen och då är det extra viktigt att ta fasta på det hopp som finns och stötta varandra”.
”Fotspår i snön” beskriver vad som kan hända när det florerar olika versioner av vad som hänt och hur det kan leda till förlorad tillit till någon som stått en nära.
Varför refererar då pop- och rockartisten Rönning till dessa sånger som visor? Skälen är flera.
”Dels skriver jag det mesta på akustisk gitarr och vill alltid känna att materialet håller för att framföras med bara sång och gitarr. Mina rötter finns också delvis i den amerikanska folkrock som växte fram under sent 60-tal, med artister som Crosby, Stills and Nash och Joni Mitchell, följt av Eagles. Hela den eran”.
Texternas ganska intima berättande ligger nog också närmare den svenska visan än mycket av samtidens mer hetsiga popmusik gör.
En bra låt är en bra låt och kan förstås kläs i olika musikaliska dräkter, men med tiden har Rönning alltmer insett att ”less is more” och fokuserar i dag på sparsamma arrangemang: varierade gitarrkomp, subtilt sväng, körer som kryddar. Här och där dyker det upp slagverk, syntbas eller sologitarr utifrån låtens behov. Alltid med text och melodi i fokus och ett grundläggande groove i botten.
Visor med groove, helt enkelt.
Lite bakgrund:
Roger Rönning slog igenom 1979 med hiten ”Tiden bara går”. En svängig klassiker som fått nytt liv via streaming och nattklubbar och numera är en integrerad del av vår populärkultur.
Efter en nioårig paus från skivproduktion där han fokuserade på familj och annat, återkom han 2012 med ”Att finnas till”. Albumet visade med all önskvärd tydlighet att han hade kvar sin varma röst, blick för vardagsdetaljer ,känsla för melodier som fastnar och – inte minst – souldoftande groove.
Sedan dess har det blivit ytterligare fem album med nyskrivet material, livespelningar, två samlingsalbum och en ”unplugged”-skiva. Dessutom två engelskspråkiga album som del av gruppen Up The Road.
Men nu handlar det om ”Visor med groove”. 10 sånger som sprider välbehövlig värme just när kylan och mörkret lägger sig över vårt avlånga land.
Många av Roger Rönnings låtar gör oss uppmärksamma på vardagsögonblick. Saker som många av oss är med om, men alltför sällan stannar upp och reflekterar över.
Nu har det gått 45 år har sedan Roger 1979 släppte sin första hitsingel, ”Tiden bara går”. Då gick låten varm på landets radiostationer och nattklubbar.
”Låten handlar om hur man glömmer att höra av sig till vänner för att man tycker sig ha så mycket att göra, allt medan tiden bara går ”säger Roger Rönning
”Den nya versionen präglas av en suggestiv, avskalad elektronisk ljudbild som visar att budskapet består: tiden bara går”, säger Roger Rönning
