ROGER RÖNNING SLÄPPER NYTT ALBUM 2020

Roger Rönning under radarn

Roger Rönning albumdebuterade som soloartist 1977 och firade med sitt förra album, ”Vår inre kompass” 40 år som soloartist. Han slog igenom 1979 med ”Tiden bara går” och har sedan dess haft ett antal radiohits, däribland ”Det händer bara en gång” och ”Taxi 455”. Han har till dags dato släppt 14 album med nyskriven musik samt några samlingsplattor och har över 200 låtar är förlagda på Stim.

Hans låtar kännetecknas av groove, en varm, sträv stämma och klarsynta texter om hur det är att vara människa. Han har aldrig varit den som använt de största orden eller det skrikigaste tonfallet. Han har heller inte varit typen som gått på premiärer och minglat. Kanske är det därför han ofta gått under radarn när det gäller mediabevakning. De som har följt hans musik har däremot fått desto mer av tankeväckande texter och varma melodier som varit som följeslagare genom livets olika skeden.

Det nya albumet "En annan väg" är hans 15:e och sista, säger han själv. Han har sagt det förr, men nu säger han det med en annan emfas.

Den optimistiska ”En annan väg än vi brukar gå” och uppväxtskildringen ”Jakobsgatan” och "Det finns bara en som du" har redan släppts som singlar på Spotify.
”Det är många negativa och pessimistiska krafter i omlopp just nu”, kommenterar Roger den förstnämnda. ”Jag ville skriva något som ger hopp och inspiration. Att vi människor fixar det här. Miljötänket ökar, man är på väg att ta fram flygplan som går på el och så vidare. Mycket går framåt, men det kräver att vi – och inte minst våra politiker – finner nya, mer långsiktiga vägar. Det är det låten handlar om”.
Som vanligt finns det ett organiskt sväng i musiken i allmänhet och Rogers gitarrspel i synnerhet – i vissa fall till och med mer än vanligt.
”Det måste finnas ett groove i musiken, antingen tydligt eller mera subtilt. Det kan man uppnå på många sätt och det här är ett”, kommenterar han enkelt.

”Det finns bara en som du” har en stämning av Eagles och Jackson Browne och David Lindley, det senare kanske på grund av Peder af Ugglas snygga glidningar.
Låten är ett försök till boost: ”det finns bara en av dig – du är unik” är nyckelorden och alla är värda att bli älskade.

”Ensamma tillsammans” är en lättsam och medryckande poplåt med ett backbeat. Budskapet är enkelt och medmänskligt.
”Vi föds ensamma och dör ensamma, men däremellan har vi i alla fall chansen att vara ensamma tillsammans och få mänsklig värme när vi behöver den”, sammanfattar Roger. ”Ensamhet är bara skön när den är självvald och ibland räcker det att ha någon annan människa i närheten”.

”Någon” är en 50-talsdoftande ballad om att det aldrig är för sent att våga sänka garden och välkomna in kärlek i sitt liv, ens i livets senare skede. Att låten har en retrokänsla och erinrar om en sista dansen-tryckare är ingen slump.

Sparsmakade ”Inuti och utanpå” är en stämningsladdad låt som förgylls av ett melankoliskt flygelhorn av Stefan Persson.”Har man växt upp törstande efter kärlek är det lätt att tramsa och larva sig för att få uppmärksamhet och bekräftelse. Låten är också lite inspirerad av en bok av Hermann Hesse, ”Demian”, som jag läste för länge sedan. Den handlar om att slå sönder allt för att kunna bygga upp igen. Krossa fasaden och starta inifrån. Jag läste under två och ett halvt år till psykolog, men kom fram till att man kan göra mycket bara genom att försöka vara en schysst kompis”.
Låtskrivandet har förstås också varit terapeutiskt tidvis och hjälpt Roger att sätta ord på vad han känner.

”Nära till havet” är en skönt somrig sak vars titel talar för sig själv.
”Det beskriver känslan av att vistas vid mitt andningshål, sommarhuset i Roslagen. En oas. Vissa får samma känsla i stan, men för mig är det där jag kopplar av”.

Tre av låtarna bygger extra mycket på Rogers gitarrspel. Den rock'n'roll-svängiga ”En sommar går så fort” handlar om de ambitioner många av oss har inför sommaren. Då ska man verkligen koppla av och på något magiskt sätt och hinna göra en massa saker. ”...och plötsligt är det bara en vecka kvar. Det kan också ses som en metafor för livet”.

”I en småstad” tar oss tillbaka till pojkrummet i småstaden. En luftig låt med en snygg akustisk klang.”Gunnar Nordén, som Roger har samarbetat med, fick till en fantastisk närvaro i gitarren”

"Det finns ingen handbok” är ännu en av Rogers funderingar över hur man lever sitt liv. Att det inte finns några generella regler för ett gott liv, utan att alla måste finna sina egna sätt för att få ut det de vill av sin resa.”Jag tenderar nog att återkomma till samma saker, men ur olika perspektiv”, nickar han. ”Skuggorna faller ju olika medan man söker ljuset”

Texten till ”Jakobsgatan” handlar om pojkrummet där den unge Roger satt med sina drömmar och visioner. Musiken var tidigt ett kall och den har varit hans följeslagare sedan dess.
”På många sätt är jag samma person nu som då. Jag var dock mer introspektiv då. På senare år har jag lyft blicken mot omvärlden och är mer benägen att tro gott om människan”, konstaterar Roger.
Den sköna ljudbilden i ”Jakobsgatan” är lika enkel som effektiv: bas, trummor, akustisk gitarr, ett piano som dubbats med en gitarr – och en Roger som sjunger stämmor med sig själv.
Resultatet är en blandning av luftighet och driv och har ett skimmer som erinrar om Chris Rea eller Mark Knopfler. Två andra kvalitativa artister vars tidlösa musik också skapat osynliga, men starka, band till lyssnaren.

Bluesiga ”Här är jag nu” är en av Rogers många låtar om att leva i nuet och fånga ögonblicket. Den har en suggestiv, ”rootsy” grundton.

Om flera av sångerna är av tillbakablickande och har en summerande karaktär, är det ingen slump. Roger menar, som tidigare antytts, att detta kommer att bli hans sista album. Om det blir så, finns fortfarande en mängd album och en enorm låtskatt att gå tillbaka och fördjupa sig i. För musiken är tidlös och många av texterna känns ännu mer aktuella i dag än när de skrevs.

Med åren och åldern har Rogers texter också blivit rakare och tydligare.
”Det är medvetet. Jag har mindre behov av att krångliga till det. Det viktiga är att kommunicera. Sedan får orden förhoppningsvis en extra dimension och känsla av musiken”.

Det får de. Lyssna själv.

ROGER RÖNNING SLÄPPER NYTT ALBUM

Jubilerar som soloartist med ”Vår inre kompass”

Exakt 40 år efter solodebuten med albumet ”Rötter” släpper Roger Rönning sitt starkaste album, ”Vår inre kompass”.

Rönnings välskrivna sånger karakteriseras av ögonblicksbilder av de till synes små saker som sammantagna bildar ett liv. Hans pricksäkra, empatiska beskrivningar av hur det är att vara människa rör och berör. Hans digra diskografi rymmer ett dussin album, samt några samlingar.

Musikaliskt finns rötterna i både popmusik, det tidiga 70-talets amerikanska singer/songwriter-våg och ett tillbakalutat men omisskännligt groove som han är  ganska ensam om: Roger Rönning har beskrivits som en av våra första svenska "blue eyed soul"-artister, med radiohits som ”Tiden bara går”, ”Det händer bara en gång” och ”Taxi 455”. Hans låtskrivande håller i dag lika hög klass som någonsin. Förmodligen högre.

2009 upplevde Roger en kreativ nytändning som artist och låtskrivare. Sedan dess har han släppt fyra album med nyskrivet material. Både akustiskt och med fullt band. Både på CD och vinyl. Och nu har det alltså anlänt ytterligare ett album, som de som tjuvlyssnat beskrivit som hans bästa hittills.

Roger Rönning, född i Örnsköldsvik och sedan länge bosatt i Stockholm, har alltid haft en fingertoppskänsla när det gäller att fånga ögonblicksbilder. Det senaste decenniet har för Roger Rönning varit osedvanligt kreativt och drivet av skrivarlust.

Det är lätt att se det nya albumet som kronan på verket. Här finns alla de kännetecken som gett honom en speciell plats i hans fans hjärtan. Den varma, sträva stämman. Det tillbakalutade groovet. De starka melodierna, som växer för varje lyssning. Och de eftertänksamma, vardagsfilosofiska texterna om vad som driver oss och vad som i slutändan egentligen betyder något. Han är också bra på att betona vikten av att betona lekfullheten i tillvaron – det är ingen slump att en av låtarna på det nya albumet heter ”Barnet inom dig”.

Utöver sitt musikskapande har Roger Rönning hållit en låg profil. Han har under lediga stunder ägnat sig åt sin familj. Hans egen pappa fanns inte där för honom när han växte upp och han var fast besluten att inte begå samma misstag med sina egna söner. Och han har lyst med sin frånvaro på mingelfester, invigningar och andra sammanhang där artister förväntas synas för att vara ”kändisar”. Integriteten och privatlivet har varit viktigare. För honom ligger fokus på att skriva sångerna och därefter samla ihop ett knippe av landets bästa musiker och spela in dem.

På senare tid har han jobbat mest intimt med producenten, basisten och arrangören Gunnar Nordén och multiinstrumentalisten Mats Persson, med vilken han också uppträder live. Och de låter som betydligt fler än två tillsammans. Dessa klippor kompletteras på skiva av handplockade musikanter som bidrar till att lyfta fram särarten i varje låt.

Titeln, ”Vår inre kompass” , väcker många frågor. Vilken är vår inre kompass? Drivs vi av längtan, hindras vi av rädsla? Följer vi magkänslan eller logiska mönster? Hur kommunicerar vi med varandra, utöver orden. Är det telepati – eller är det fantasi? En sak är säker: Roger Rönnings låtar når ofta fram.

”En låga brinner för dig” har ett enkelt budskap: ge inte upp, det finns någon för dig också.
– Kanske till och med i samma rum, fast du inte märker det, kommenterar Roger.

”Det bästa som har hänt” är hans varma kärleksförklaring till sin fru.
– Hon som hade turen att träffa mig, skrattar han självironiskt – och låter oss förstå att han menar tvärtom.

Svängiga ”Du ska lita på din kvinna” erinrar musikaliskt en smula om en av Rogers tidigaste inspirationskällor, Elvis Presley. En hjälte som gick bort samma år som Roger solodebuterade. Den handlar om en person som har svårt att hålla sig innanför skaklarna, något som tyvärr är alltför vanligt i musikervärlden.
– Men det slår ofta tillbaka på den som vänstrar. De får svårt att känna tillit till sin egen partner, eftersom de lätt får för sig att andra gör som de själva gör.

Suggestivt drivande ”Ont om tid”, som släpptes på singel i somras, återger en bilresa på Öland där Roger slogs av tanken ”så här borde det vara jämt”.
– Men de flesta av oss går tillbaka in i ekorrhjulet, antingen för att vi måste eller inte ser några andra möjligheter. Det är svårt att lyfta blicken från alla måsten.
"Allt gott" handlar om en tonårs - flamma som hör av sig efter att inte ha hört av sig sen det begav sig.

”Sol kom fram, det är morgon” vädjar om mer ljus i vår tillvaro.
– Det är knappast någon överdrift att säga att osäkerhet råder i världen, konstaterar Roger. Det finns många mörka moln och konkreta hot. Både demokratin och ekonomin känns instabil. Det behövs ljus och hopp. Men var kommer sanningen ifrån, vem levererar den? Det är mångbottnat.

”Matina” är en hyllning till livet och ljuset. Det är enkla ord, men goda ord. ”Till vägens slut” kan beskrivas som en vandring genom årstiderna. Känslan av att vara på väg.
”John” handlar om en äldre person som försvann in i en dimma av demens och Alzheimers.

”Vem är han, vem är hon?” har en intressant bakgrundshistoria.
När min pappa gick bort fick jag ett brunt kuvert med bilder på folk som låg ännu längre tillbaka i tiden än han själv och som var främlingar för mig. Det väckte frågor och tankar om det förflutna och folk som glöms bort med tiden.

I de flesta yrken blir man alltmer respekterad för sin kunskap ju längre man har hållit på. När man hör Roger Rönnings nya album inser man med all önskvärd tydlighet att detsamma även kan gälla musik. Åtminstone en viss typ av musik. Den som struntar i att haka på trender och fokuserar på tidlöst låtskrivande och empatiska texter.

”Vår inre kompass” summerar allt Roger Rönning har lärt sig om låtskrivande och att kommunicera genom ord och musik. Hoppas att du inte har ”ont om tid”, för det är ett album utan utfyllnad och som växer för varje lyssning.

ROGER RÖNNING SLÄPPER NYTT ALBUM ”VI LÄGGER PUSSEL” 2015

Sedan albumdebuten med "Rötter" 1977, har Roger Rönning släppt ett dussin album (samt några samlingar), fulla av hans pricksäkra beskrivningar av hur det är att vara människa. Musikaliskt finns spår av hans rötter i popmusik, den amerikanska singer/songwriter-boomen och blue-eyed soul (som han var tidigt med i Sverige). Många av oss har genom åren njutit av radiohits som "Tiden bara går", "Det händer bara en gång" och "Taxi 455" och hans låtskrivande håller minst lika hög klass som någonsin.

När hans generationskamrater började varva ner och snegla mot soffan upplevde Roger Rönning för sex-sju år sedan en kreativ nytändning som artist och låtskrivare. Sångerna bara kom till honom, i ett aldrig sinande flöde. Vissa kom för att bearbeta förluster, andra för att dela med sig av lyckliga stunder. Många av dem tillhörde de starkaste han hade skrivit. Sedan 2009 har han, i relativt tät följd, släppt tre album med nyskrivet material. Både akustiskt och med fullt band. Både CD och vinyl. Och snart anländer ytterligare ett album.

Titeln, "Vi lägger pussel", är karakteristisk. Här finns Rogers ömsinta iakttagelser av sina medmänniskors (och sina egna) försök att få livets olika beståndsdelar att gå ihop. Men också en antydan om den inneboende lekfullhet som hans låtar alltid har rymt.

"Jag kommunicerar nästan alltid med barnet som vi har inom oss när jag skriver mina texter, inte med ytan", bekräftar han.

Albumet föregicks av höstsingeln "När du sitter i bilen". En skönt drivande låt om egentid, tankar och kreativitet.

I sina svenska texter förmår Roger att med enkla men pricksäkra ord beskriva och sammanfatta och belysa rätt komplicerade situationer och tankar, både i vardagslivet och ur ett mer globalt perspektiv. Hela tiden med en fullständigt medvetenhet om att det ena inte fungerar utan det andra.
"Fördelen med att ha varit med ett tag är att man inte orkar med bullshit och tomma gester", menar han. "Man letar snarare efter substans, det som verkligen betyder något i livet".
Och det är, som de flesta av oss insett, familj, vänskap, glädjeämnen, konstnärliga och kulinariska upplevelser – och förmågan att kunna se det stora i det lilla.

Många låtar har ett tillbakalutat men omisskännligt groove som påminner oss om att Roger Rönning på 70-talet var en av våra första svenska "blue eyed soul"-artister. Och mycket av det underliggande svänget kan spåras till hans eget gitarrspel.
Detta kompletteras av multiinstrumentalisten Mats Persson, vars trakterande av både slagverk och stränginstrument (och sång) också har ett naturligt driv.

Här finns sånger om kärlek, miljö, livsval, vad vi gör av vår tid - och andra tankeväckande teman.
"Vi lägger pussel" kan bli Roger Rönnings sista album med nytt material.

"Jag kommer alltid att skriva låtar – det är alldeles för kul och givande för att jag ska se någon anledning att sluta. Men det finns ju även andra sammanhang där de skulle kunna passa in", säger han med ett outgrundligt leende.

Kort sagt: Roger Rönning har släppt ett starkt, nytt album. Fortsättning följer. I någon form.

ROGER RÖNNING I NYTT AKUSTISKT FORMAT

Roger Rönning är en av våra finaste artister och låtskrivare. Hans välskrivna svenska texter och varsamt sträva röst ligger bakom många kvalitativa radioklassiker genom åren, däribland ”Det händer bara en gång”, ”Tiden bara går” och ”Ingen kvinna, ingen man”. Under de senaste åren har han upplevt en kreativ renässans. I höstas kom vinylalbumet ”Att finnas till”, som spelades in med fullt band.

Nu släpps hans nya album, ”Tretton akustiska låtar”. Inför den har Roger, tillsammans med Mats Persson och Peder af Ugglas, spelat in ett dussintal omarrangerade låtar som är hämtade ur Rogers digra repertoar. På albumet finns även ett par nyskrivna alster.

Denna gång är ljudbilden alltså mer avskalad. Att banta ned arrangemangen hade delvis praktiska skäl. Det visade sig emellertid också att många av låtarna vinner på det mer intima tilltalet.
Man utgick ifrån Rogers röst och hans akustiska gitarr. Sedan kompletterade multiinstrumentalisten Mats Persson med mandolin, gitarr, sång och slagverk.
– Mats är konstant ute och spelar med olika artister och är spelmässigt i toppform. Det gör att jag få stå på tå och ge mitt bästa. Han gör mig på så sätt till bättre musiker, helt enkelt, konstaterar Roger ödmjukt. Dessutom är vi båda i grunden ”groove”-killar. Svänget måste finnas där.
Vid nyinspelningarna bad Roger även Peder af Ugglas, i vars studio de spelade in, att spela lite slide och orgel på några låtar. Det slutade med att han kom med i konstellationen. En trio som i höst hoppas på att få framföra materialet helst på intima ställen, med en aktivt lyssnande publik.

I första hand valde Roger låtar med texter som han kan stå för än i dag. Men givetvis skulle det vara material som han även rent musikaliskt tycker om att spela.
Resultatet bekräftar att hans låtskrivande inte är beroende av en viss sorts produktion för att nå fram. Detsamma gäller texterna.
”Står vid ett vägskäl” stämmer lika bra på dagens värld som när den skrevs.
– Mänskligheten håller på att skjuta sig i foten, konstaterar han.
”Ingen dröm är för stor”, som släpptes som radiosingel i våras, är en nyskriven pärla som handlar om att bejaka våra drömmar oavsett var vi befinner oss i livet. Det var den sista låt de spelade in för albumet.
– Mats Persson var egentligen på väg därifrån när jag ville presentera en ny låt. Jag visade grunderna och vi spelade igenom den och sen spelade vi in direkt. Det blir en speciell nerv när man spelar en låt för första gången. Man är lite extra närvarande och lyssnar lika mycket som man spelar. Jag vet inte hur mycket det hörs, men det blev en speciell tagning. För oss känns det fint att ha fångat ett sådant ögonblick på skiva, säger Roger.

Många av Roger Rönnings låtar gör oss uppmärksamma på vardagsögonblick. Saker som många av oss är med om, men alltför sällan stannar upp och reflekterar över. Hur man glömmer att höra av sig till vänner för att man tycker sig ha så mycket att göra, allt medan tiden bara går. Mänskligt kontaktsökande i en anonym storstad. Eller att se Stockholm från ett plan och vilka tankar det väcker.
Han tar sällan till de största orden. Men det är goda ord.

– Jag kan inte skriva om att leva i en turnébuss och partaja eller vara bakis, konstaterar han. Det är inte så min tillvaro ser ut. Jag har levt i en familjesituation de senaste 30 åren och det avspeglar sig i texterna.
Att finnas där för sina barn var ett ytterst medvetet beslut från hans sida.
– Jag har lite svårt att känna någon större sympati för folk som i efterhand beklagar sig över att de försummade sina barn för att göra karriär. De flesta har ett val och de gjorde sitt.
För Roger var det viktigt att ge sina söner den trygga uppväxt som han själv aldrig fick. Detta är något som han fram till i dag har valt att inte tala om i offentliga sammanhang.

Roger hade en annorlunda uppväxt. Han växte upp med sin farmor från ett till sju års ålder, innan han flyttade hem till sin mamma. Pappan var i stort sett frånvarande och gick bort förra året.
– Vissa knutar löses aldrig upp, men man kan förhålla sig till dem på olika sätt när man går vidare med sitt liv, sammanfattar han.
Många gånger har låtskrivandet fungerat som terapi i stället. Han började också läsa till psykolog, vilket inte är ovanligt när man varit med om livsavgörande saker och vill få större förståelse för de mekanismer som styr en själv och andra människor. Allt detta har bidragit till en empati som lyser igenom i hans texter. Roger Rönning sjunger om hur det är att vara människa – att finnas till.

Några av de mest tidlösa exemplen går att finna på ”Tretton akustiska låtar”. Och låtarna inte bara håller. Många av dem låter bättre än någonsin.

– De musikaliska kläderna har ju varierat beroende på vem jag har samarbetat med, den teknik som funnits tillhanda och den musikaliska tidsandan, konstaterar han. Det är alltid spännande att se vad sådant kan resultera i. Men nu är det ”basic” som gäller. En av anledningarna till att jag ville spela in det här albumet är att jag ville göra låtarna som de gjordes från början. De är skrivna under olika perioder i mitt liv, men jag är själv förbluffad över hur bra de passar tillsammans.

ROGER RÖNNING FIRAR 35 ÅR SOM SKIVARTIST OCH GER UT ETT VINYLALBUM.

(Vinylalbumet släpps endast i en begränsad numrerad upplaga. )

För några år sedan fick Roger Rönning en kreativ nytändning som resulterade i hans finaste sånger på mycket länge.  Hans kreativa ”flow” håller i sig och har nu resulterat i ett nytt fräscht album med titeln "Att finnas till",  ett album som skildrar  livet från alla skeden. En resa genom saknad, som landar i hoppfullhet och ljus.

Att det blivit just så är naturligt.
– För ett par år sedan hade jag en jobbig period på ett halvår, förklarar han. Jag förlorade både min lillasyster och min närmaste spelkompis, Ted Sterling, som jag hade haft duon Up The Road tillsammans med. Dessutom var det två personer till i min närhet som gick bort. Då fick man sig av naturliga skäl några rejäla tankeställare.

Människor bearbetar förlust av sina närstående på olika sätt. För en låtskrivare är det naturligt, för att inte säga ofrånkomligt, att det blir sånger. I Rogers fall resulterade det i några låtar om hur förlust kan ge glädjen över att leva ett extra djup. Han gör det på ett chosefritt sätt. Som vanligt är det enkla men goda ord.
– Jag hade inte någon plan att skriva om de här händelserna, det var bara något som blev, konstaterar han enkelt.

LIVETS OLIKA SKEDEN
Trots några sånger om saknad har det som helhet blivit ett väldigt livsbejakande album. Det finns egentligen ingen motsättning i detta, menar Roger.
– Alla gör en resa när de går igenom livsavgörande processer. Men efter att man tyckt synd om sig själv – fast man så att säga känner att man inte ”borde” få det, eftersom man själv är kvar – så är det lätt att man börjar fundera på vad som är viktigt att ta vara på. Och det stora för mig är att vara älskad och ha någon att älska – det kan kännas vara både livskamrat, familj och vänner – och så musik. Det kan låta banalt, men det blir så tydligt och självklart vad som har betydelse när allt ställs på sin spets.
Vi har ett val: vad gör vi av de år som vi förhoppningsvis har kvar på den här jorden?

Det här är ganska vuxna frågor. Men är det något som Roger Rönning är känd och respekterad för så är det sitt naturliga sätt att fånga ögonblick och beskriva skeenden. Både stora, omvälvande händelser och de saker som kan synas vara bagateller men som är en lika stor del av det vi kallar att finnas till.
Det sistnämnda är för övrigt även titeln på den sång som avslutar albumet. Dessförinnan tas vi på en resa genom olika känslor och reflektioner. På sedvanligt vis underviker Rönning de stora gesterna och målar  i stället med finare penseldrag fram bilder av livets olika skeden.

I likhet med många utländska singer-songwriters har Roger Rönning i dag en pondus som låtskrivare, sångare och samtidsskildrare som bara kan födas ur livserfarenhet.
Han verkar i en genre där tidlösa kvaliteter som substans och hantverksskicklighet väger tungt och det är en fördel att ha varit med ett tag.
Låtarna kommer naturligt, ofta lättare än någonsin.
– Emellanåt händer att jag tvingas vänta på något – ett samtal eller besked av något slag – i en kvart.
I stället för att göra inget, så jag tar upp gitarren och börjar spela. Ibland händer det saker och det resulterar i en låt. Men det gäller att fånga och spela in idéerna direkt, för annars riskerar de att försvinna lika fort. För det handlar så mycket om dialekten, fraseringen eller betoningen och hur man hittar ett ackord. Och så kan man lyssna senare. Allt är förstås inte bra, men en del går att bygga vidare på.

 ETT ALBUM MED BÖRJAN, MITT OCH SLUT
Liksom på det senaste albumet har den nyanserade Gunnar Nordén varit medproducent och medmusikant.
Roger presenterade över 20 låtar och sedan fick Gunnar tycka till. Tillsammans skalade de bort hälften och nu sitter de med ett riktigt album – med en början, en mitt och ett slut, och med en luftig ljudbild som ger plats för lyssnaren att andas.
Lite pop, lite folkrock, lite country och lite soul. Ett naturligt groove. ”Vintage”-instrument. Varsamt spel. Och i centrum finner vi Rönnings omisskännliga röst och subtilt svängiga akustiska gitarrspel.
Här vimlar det av pärlor. Öppningslåten ”Cat Stevens sång” är en varm minnesbild av den bortgångne vännen Ted.
Den dramatiskt förebådande ”Längre fram på vägen”, med olycksbådande syntbas, är ett nyckelspår om den underliggande vetskap om alltings slut som alla har men få vill tänka på.
”Jag kände ingenting då” handlar om den förundran och skamkänsla man kan känna av att, när det händer, inte känna någonting när en av ens närmaste går bort.
– Men det beror förstås på att man stänger av, att man inte klarar att ta in allt just då, konstaterar Roger. Man stålsätter sig. Den ordentliga reaktionen kommer senare, när man klarar att öppna sig igen, låta det sjunka in.
”I en sång till dig” handlar om hur svårt det kan vara att uttrycka sig i vardagen, att tala om att man tycker om någon. Och då kan det i stället ta sig andra uttryck.
”Ett rosa regn” och ”Innanför ditt skinn” har vi redan kunnat höra på radio och via diverse sociala medier.

Vänta dig inte ett desperat vändande av kappan efter rådande vind eller ängsligt blickande mot nästa trend.
- Jag skriver utifrån mina erfarenheter och hoppas att det finns likasinnade som känner igen sig.
Och visst finns de. Roger Rönning har på senare tid börjat omnämnas som ”en hjälte” och ”underskattad”. Hans kvalitéer har åter börjat uppmärksammas. På sajter som Obladoo.se.
I månadspress. Och bland musiker och musikälskare, över en öl på Söders musikställen.
– Visst vore det bra att få ännu fler ”ambassadörer”. Sådana som tycker om det jag gör och sprider information om att jag gör ny musik. Och det vore kul att spela ute mer, säger Roger.
Det här är inte bara förhoppningar från en artist som sitter och väntar på att något ska hända. Tillsammans med den multibegåvade Mats Persson har han redan repat in ett antal Rönning-original som de provkört live med fin respons och nu är både redo och villiga att framföra i små och stora sammanhang. Både klassiker som Tiden bara går, Det händer bara en gång och nya höjdare från de senaste albumen. Han är också beredd att repa in hela bandet. Kort sagt: Roger Rönning har fattat beslutet att lägga mer kvalitetstid på musiken.

LEVANDE MUSIKER
Roger Rönning har aldrig varit rädd för att testa nya vägar.
– Jag gick ju igenom en period då jag jobbade mycket med maskiner, nästan uteslutande faktiskt. Och det är ju ett billigare och mer kontrollerat sätt att jobba på och är också spännande. Men jag har funnit att min musik blir för statisk då. Den mår bättre av att framföras av levande musiker. Det blir ett ”performance”, en resa där alla spelar tillsammans. Den andas.
– Jag har alltid sjungit om vikten av att leva i nuet, men inte riktigt levt efter det själv. Jag har befunnit mig i det här röret där man bara blickar framåt utan att stanna upp ordentligt. Nu tvingades jag stanna upp. Och har sedan saktat ner tempot för att vara närvarande och inte slarva bort mitt liv, mina vänner och min musik.
Allt detta, och mycket mer, kan vi höra på det nya albumet från en av landets finaste rockpoeter.

Tio starka låtar. En varm röst. Och ett sound som saknar bäst före-datum.

Lyssna själv.